idag när jag letade efter lite grejer hittade jag min gamla dagbok så jag satte mej ner och började läsa den. och va sjukt naiv man va när man va yngre. man bara trodde på allt och såg inte felen. men nu när jag läser så inser jag att det va så många gånger som jag va så arg, men det slutade alltid på samma sätt. att jag vek mej. och det va en tonårsförälskelse, det va det. tycker ändå det är ganska konstigt att den varade så länge. man va verkligen blind.

läste om farmors begravning också. det är läskigt hur fort man glömmer. och hur fort tiden går. det har redan gått 3 år sen hon dog, 3 år. det är lång tid. jag saknar min farmor. hennes otroligt goda toscakaka. hennes roliga pysselböcker som hon kom med när man va liten och sjuk. att hon spelade fotboll med en i korridoren när man inte kunde va på dagis när mamma&pappa jobbade. när vi lekte med hennes plåster och halsband och byggde kojor inne i hennes sovrum av alla filtarna. jag saknar när hon sa åt en att vi inte fick titta på 3:an eller 5:an för att hon inte betalade för dem. de fanns ändå i tv:n. knepigt. jag saknar att hon alltid hade glasspinnar i frysen som vi fick när vi kom dit och hälsade på. att hon alltid tog hand om en. jag saknar farmor!

linnéa.