jag är ledsen. riktigt ledsen. och det finns inget som kan göra allt bra igen. allt är bara över. slut. finns inte mer. massa år bara borta. visst minnena finns kvar, men inte du. och det gör ont. nåt så grymt mycket ont. lägenheten är uppsagd. och på nåt konstigt vis kändes det inte alls. fast det borde gjort det. ibland känns det som om jag ska dö, så ont gör det. och ibland bryr jag mej inte alls och ser fram emot att flytta och få en ny lägenhet. ska i alla fall bli skönt att åka hem till herrljunga nu i en vecka. träffa familjen och alla underbara vänner. är så tacksam att jag har alla just nu. utan dem skulle jag inte orka länge.
men när man tänker på alla saker vi gjort tillsammans, allt vi fått uppleva. då brister det. och det är då man inser att det aldrig mer kommer va vi.. typ som en blixt på en klar himmel. förvånande.

det finns tårar att gråta..